Då var det klart.

Idag gick vi till Växjö veterinärpraktik för att vaccinera Erox och Ceasar. Vi gick dit och på vägen genom den lilla skogen så möte vi en bishon frisé (stav?) som Ceasar och jag mött innan. Det är en äldre dam som har atros. Jag minns att hon inte var glad i ”påflugna Svante” och visste inget om hur det skulle gå nu med Erox. Men han kände tydligt av att denna damen ska man ta det lugnt med. Så han gick sakta fram, drog fram nosen så långt han kunde för att kunna nosa på henne, hon svarade på samma sätt. Därefter fick hon en puss och hon verkade vara helt ok över det. Men sedan frågade Erox lite försiktigt om de kunde leka ”nej” svarade hon med en blick. Då satte sig Erox ner och lät henne var.

När vi kom fram så var han cool lugn medan vi väntade på att få komma in. Där var även en labbetik som han gärna ville hälsa på men både jag och hennes matte tyckte inte det. Han klagade lite över det, men det gick över. När vi kom in i rummet så fick han gå och kolla in rummet. Massor med doft överallt och då Ceasar blev överlycklig över att få se Therese (han älskar henne) så blev Erox lika glad. Jag hade förväntat mig ett ”moff” från honom som han brukar när han möter nya, men icke sa nicke.

Vi började med Erox, hon sänkte bordet och han fick komma upp, var lite svårt att få de långa benen att samarbeta men det gick bra. Lite undrande var han när bordet höjdes, men med godishjälp så gick det bra. Therese kände igenom honom och lyssnade på hjärtat. Han var super duktig, men det var lite svårt för honom att vara stilla. Sprutan märkte han inte av. Han var upptagen med att försöka få ut godisen från min hand.
Därefter var det Ceasars tur och han skötte sig exemplariskt som vanligt. 

När vi gick hem så gick jag medvetet vid vägen och bilarna för miljöträning, detta är inget som han uppskattar utan blir lite orolig, så jag tar varje chans att gå med honom och Ceasar när det är rusningstid.

Nu hemma och han är trött, men kan inte låta bli att tugga på Ceasar.